I get by..

(se titel) tror jag.. fyfan vilken daaag. Först jobb och avsluta allt inför helgen så bra som möjligt(så klart). Ikväll ska man göra roliga saker som att umgås med både kompisar och annat folk! Fast efter jobbet så var det då dags för allvaret:
Lugnt och stilla ringer farsan och frågar om jag inte kan skjutsa Henrik min lillebror en sväng fram och tillbaka till Holmfors efter jobbet. Visst det kan jag väl! Inte bara för att det ringer 3 samtal på vägen, men jag ska ju vara på coop cirka en kvart när jag väl skjutsat dit honom! (och han ska ju hem också). Jag och mormor hade nämligen bestämt att vi skulle följas åt till mamma tillsammans, att jag skjutsar och så vidare. Vi bestämde att jag skulle hämta upp henne på Coop klockan halv fem i ungefär en timmas förväg för att jag hade detta ärende kvar och hon skulle då gå och handla.

Tjugo över fyra får jag ett samtal "Hej vet du att jag orkar inte gå det är för kallt ute" (så tråkigt att höra.. stackars gamla mormor) Javisst men jag kommer och skjutsar dig så kan jag vänta i bilen! "Bra! Det tar max 20 minuter för mig!" säger hon då. Tycker tjugo minuter låter ganska länge, hade kunnat följa men jag började bli så fruktansvärt trött efter att ha stressat runt på jobb och annat hela dagen. Så jag försökte sysselsätta mig med lite sms och sånt. Dåligt med svar där.. äsch. Jag bestämde mig för att dra ett mobilbloggsinlägg! Yes så jag började blogga från mobilen, fan va najs det var.. skrev värsta långa inlägget med T9 ordlista och hade en klockren bild. Sen ringer det...

Happ bara att svara. Det handlade ju trots allt om jobb. Så jag tar samtalet och när jag avslutar det så är texten borta. Hepp.. jag tänkte väl ÄSCH. Jag har ju fortfarande tid på mig så jag provar igen! Skriver texten något modifierad, tyckte att det var kul att jag skulle få skicka iväg det. Och ja....

DET RINGDE IGEN NÄR DET NÄSTAN VAR KLART

Och även där handlade det om jobb. Så det var jag ju tvungen att ta. Sen när jag då sedvanligt tagit samtalet och avslutat det, bestämde jag mig för att prova ännu en gång. Fast först kollade jag på klockan.. Mormor hade varit borta i 35 minuter. Jag visste från början att det inte skulle ta 20 minuter. Så jag var ganska lugn. Så vad gjorde jag? Jag började skriva mitt fina blogginlägg. Även samma text och allt var frid och fröjd, samt att jag försökte korta ner det lite granna och göra det snabbt. För jag ville ju inte riskera att någon skulle ringa igen och att det skulle raderas (jag kollade även om det fanns något utkast o.d. i mobilen på de tidigare försöken men icke). Så jag skriver och vad händer efter ca 1 minuts skrivande..?

SFDÖKSDFH
(ja.. det ringde igen..)

den här gången var det då förstås en person som behövde skjuts till ett ställe som stänger 18.00. Jag tittade på klockan... 17.30!!! Jag hade alltså väntat i bilen i cirka en timma på mormor. Jag berättar detta för personen i luren som drar en djup suck om vad jag går igenom. Så nu helt plötsligt ska jag hinna hämta och skjutsa en person, vänta på mormor som är inne på coop och hade även åtagit mig att skjutsa mina systerbarn till mamma eftersom att de också skulle dit.

Mormor kommer äntligen. Hon säger att hon inte är klar, för att hon inte hade handlat blommorna ännu. Då ville jag bara dö. Så jag sa att jag har ett ärende att uträtta att jag måste skjutsa en människa, att jag skulle hämta upp henne sen. Javisst det gick ju så bra så!

Så det gjorde jag, och höll på sådär, när allt var klart skjutsade jag mormor till mamma, hämtade mina systerbarn, skjutsade dem till mamma. Vi firade mamma. Jag höll på att dö av trötthet hela tiden. Sen började barnen påpeka att de ville hem.. Kan faktiskt säga sorgligt nog att jag med GLÄDJE kunde ge beskedet "att vi ska åka snart!".

Så då skjutsar jag hem mormor och sen dem. Alla glada och nöjda.
Och nu sitter jag här, har tagit mig ett VARMT bad och är så avslappnad jag kan vara.

Därmed... så ska jag skicka ett sms till carro och nicke.. som lyder:

"jag kommer nu..."