Att vinkla ord och meningar

Så skumt att vi människor tar in signaler som bara anses som dåliga eller bra. Jag menar, om jag säger till nån att.. vad ska vi ta för exempel... "Gud vilken andedräkt du har" med lite halvkritisk ton, då kan jag göra någon riktigt ledsen, eller så finns det kanske en liten risk för att denna personen faktiskt får ut något positivt av det, som tanken "Oj, har jag dålig andedräkt? Vad fan? Hmm kanske munskölj varje morron är något att satsa på" och att han/hon märker att det är någonting som faktiskt får denna en att kommunicera bättre med andra människor(tyvärr). Jag skrev "tyvärr" inom parentes eftersom att jag inte tycker man ska döma folk efter om de har dålig andedräkt eller inte. Men ibland får man magkänslan att vi människor fungerar så idag, vi är alla kritiker.

Om jag inte säger någonting alls (vilket vanliga svensson gör), då har jag garderat mig för att absolut inte göra någon ledsen, men jag gör ingen glad heller. Detta är ju så klart ett bra sätt att gardera sig, eftersom att risken troligen är större att göra någon ledsen än glad om man då går efter exemplet ovan. Och för det mesta så vill man ju ge värde, inte ta värde, från en annan människa. Därför är ju detta en enkel väg att gå för att inte skapa problem.

Det jag vill ha sagt är att jag tror "Gud vilken andedräkt du har" låter så mycket värre än om man skulle säga det på något annat sätt då så klart.

"Du jag tänkte ta upp något med dig som jag funderat på ett tag, det är ganska personligt och du kanske tar det lite kränkande men det är absolut inte vad jag är ute efter... Vill du höra? Eller ska vi dra en runda Guitar Hero istället?"

Det senaste är väl på det sätt som jag skulle framföra det om det gällde någon av mina nära/kära(om det handlar om en mening alltså ;P). Nu åter till grundtanken:

Varför blir man mer ledsen av "Gud vilken andedräkt du har" än "Du jag tänkte ta upp något med dig...", när de båda meningarna egentligen har samma innebörd? Man bara blir det, jag kan inte förklara, jag är inte psykolog =P

Det man egentligen kan göra om man är "utsatt" eller råkar ut för någon som faktiskt vill påpeka någonting om en är väl att ta det för vad det är. Inse att man kanske har återkommande, fruktansvärt äcklig andedräkt och behöver dra i sig lite SB12 för att sy in sig själv lite bättre med andra. Det handlar väl om självkänsla om självinsikt.

Att våga känna sig själv och veta att

Det här är jag

men framförallt så handlar det väl mest om huruvida man ställt sig själv frågan

Är det här är människan jag vill vara?

I know where I'll be